Jag vill lära mig leva. Leva som jag lärde mig att
drömma, som när sommaren blommade ut. Leva som bara ingen kunde få mig att göra.

Nej, jag vill börja om! Jag vill skapa något nytt. Något mer värdefullt än det som fanns innan Jag vill förverkliga allt och lite till. Det jag en gång ansåg vara omöjligt. Jag vill brinna. Känna hur elden sticker i mitt skinn medan den lyser upp min väg mot toppen. Där vill jag stå. Bara stå och insupa den friska luften. Jag vill flyga. Lyfta från marken och sträcka mig mot himlen som så stjärnklart belyser min tillvaro. Jag vill släppa taget. Falla handlöst och landa mjukt på mina bara fötter, mina egna fötter. 

Jag vill ta in och släppa ut varje känsla. Få ljuda ut i ett glädjeskri medan tårar av lycka sakta smeker min kind. Jag vill vara där, överallt.
Jag vill omfamna längtan. Låta den eka mellan höghusen. Jag vill skrika! Blicka ut från hustaken och skrika ut varje tanke, varje känsla.
Jag vill välja. Välja bort och släppa in. Jag vill hitta hem. Stå på mina egna ben i min egen trygghet.

Jag vill låta någon komma nära. Trots vetskapen och risken att ännu en gång bli sårad, lämnad ensam med ett brustet hjärta. Jag vill känna närhet, hur huden vidrör min egen. Jag vill lägga mig naken. Låta solens strålar värma min kropp och möta blicken. Jag vill känna hur ögonen tränger igenom min själ. Jag vill återupptäcka kärlek! Det är leva det.

(Source: Spotify)

Känner en sinnesro som varit frånvarande i år.. flera år.
Att bli hel från mitt onda jag igen, det är värt mer än allt pengar kan köpa.
För första gången står jag upp, på mina två ben och nio fingrar.
Varje andetag från och med nu är lite lättare, varje blick jag möter, möter jag med mindre rädsla och varje utmaning är inga hinder längre.
Smärtan som brinner inom mig svalnar sakta och blir förkolnad, sakta men säkert och ärren jag fått är där för att varje dag påminna mig om en kamp.
En kamp mot mig och mot resten av världen.
Alltmer inser jag att allt bara sitter i huvudet.
Hejdå mentala spärrar!

Det här med att tänka för mkt..

En gammal vän till mig sa för snart ett år sedan: “Du blockerar dig själv när du tänker. Skriv bara”" och jag tror hon hade rätt. Har fortfarande! När jag väl ska sätta mig ner för att skriva något ordentligt sitter jag och vänder och vrider på allting. Överanalyserar och är allmänt dum i huvudet när jag egentligen bara borde gå på magkänsla och låta fingrarna bestämma själva vilka ordval jag ska använda. Det här blev redigt uppenbart då jag idag skulle dra igång den här sidan. Det har alltid varit jag vs. den blanka sidan. Till och med när jag bloggar kan jag stanna upp för att tänka på vad jag vill säga. Dock flyter allting bara på när jag väl börjar men det är fan inte lätt alltid att komma med något läsvärt.

Tja tja bloggen

Jo så var det ju det här med att hålla igång det här projektet även kallat blogg. Jag är ingen blogg-bloggare som lägger upp bilder på en kaffe och bulle från något Stureplansfik och skriver att jag “fikar med finaste”. Till en början var syftet med min blogg att dela med mig av lite mer djupare och filosofiska texter, något som förhoppningsvis kunde inspirera och påverka. Men ska jag vara helt ärlig så är det en redig jävla begränsning. Dessutom känns det också som att människor inte riktigt är “redo” så att säga, för något sådant. Så jag försöker göra mitt bästa för att underhålla er utan att egentligen veta VAD FAN jag håller på med! 

Tydligen gör jag väl något bra eftersom att jag har börjat få fler läsare och lite mer kommentarer här. Dom senaste dagarna har jag mest hållt på i nya lägenheten och försökt skriva lite ny musik. Jag har en liten grej på gång som jag vill lägga ner lite tid och energi på så jag ska försöka hålla igång bloggen samtidigt. På sistone har det ju blivit ganska mycket inlägg om musik vilket är givet men jag måste erkänna att jag har NOLL KOLL på vad fan det är som är trendigt just nu och vad som kommer bli trendigt. Så vad gör man nu då? Det är ju en jävla konst att göra “ingenting” till något intressant!

Ren och skär magi.
Vid varje blick upphör tid och rum, som om allt omkring, som om hela universum slutat existera. Kvar finns bara vi i en bubbla, fylld av sprudlande känslor. Ett leende som får mig att tappa andan, en blick som konstant skriker “kyss mig!" En sällsynt skönhet som blygsamt blommar ut till den fagraste av alla. Alla ljuva melodier, fulla av längtan, som ljuder ut ur hennes mjuka läppar och jag är som trollbunden.
Jag som lovade mig själv “aldrig mer" har nu fastnat igen. Det var aldrig meningen, eller planerat. Det bara hände. Men jag kan inte låta bli att äntligen känna mig hemma medan hon valsar runt i klänning en vårdag där allt känns mer och mer surrealistiskt, som om jag drömmer. Perfektion!

#gamechanger

Kelly Clarkson här med en request hon fick.. att sjunga Mazzy Star’s ‘Fade Into You’. 
Helt annorlunda.. med en egen touch. Folk som förväntar sig att hon ska låta som Hope Sandoval är helt fel ute i svängen. För de här svänger verkligen när Kelly kör sin egna version på en helt fantastiskt låt.

Det är när man minst anar det..



Jag vet inte vad som hände riktigt men under några månader har jag mer eller mindre levt i celibat. Jag har inte ens bemödat mig att träffa någon. Kanske beror det på att jag tappade bort mig själv ordentligt och hamnade i en nedåtfallande ond spiral och inte kände behov av att ha någon vid min sida.
Det gick till och med så långt att jag gav upp hoppet, slutade leta och började till och med trivas i min “ensamhet”. Singellivet blev plötsligt så mycket mer bekvämt. Det uppstod aldrig något drama, inga missförstånd. Det flöt på rätt bra. Dessutom hade jag annat att ta itu med då jag som sagt hamnade i en rätt mörk plats i livet. 

Men man brukar säga att “det är när man minst anar det, när man slutar leta, som hon dyker upp" och jag tror fanemej att det stämmer. För just som när jag slutar leta, inte förväntar mig att något ska hända, dök det upp något. Någon. Plötsligt förändras allt. Man börjar se livet ur en annan synvinkel, hoppet börjar växa inombords och man finner sig själv sitta och le sådär fånigt när telefonen plingar till och man ser att hon har skickat ett meddelande. Märkligt hur en person kan vara en sådan grundläggande game changer. 

Utan att säga för mycket nu, men det känns lite som att känna känslor för första gången. Det var länge sedan jag ens fann någon annan person intressant eller ens bemödade mig att låta någon komma nära. Men trots all skit jag just nu tvingas genomlida och trots att jag är trasigare än någonsin, har jag inte varit såhär lycklig på bra länge!

En perfekt inspelning, och en otroligt vacker låt. 
Det var kul, fick request på den här låten för inte så längesedan.. Folk slutar aldrig förvåna mig.

Vad du vill

image

Drömmar.. Är det någon som egentligen förstår vad dom är till för ? Varför vi drömmer ? Varför vi har drömmar ? Varför vi skapar oss drömmar ? Exakt, vi skapar oss drömmarna.. Det vi drömmer är vad vi själva önskar.. Vi styr faktiskt våra drömmar!

Jag hade faktiskt en konstig dröm för någon natt sedan jag också.
Nej, jag försöker inte leka Inception-utforskare..

Idag måste jag träffa och prata med Fredrik, han sa att jag ska hålla kvar vid min dröm och tro.. Gör jag verkligen det eller side traskar jag nu?